Att mista halva sin familj på nio månader

Familj.jpg

Nu sitter jag på tåget, för första gången upp mot Stockholm för det här året. Jag reser med en tacksamhet över att få ha ett stimulerande och roligt uppdrag som riksdagsledamot. Och jag åker med en spänd förväntan över valåret 2018, som kommer att innebära hårt och ofta roligt arbete. Självklart har jag också funderingar kring hur valresultatet kommer att bli och vad vi behöver göra som parti för att entusiasmera människor att faktiskt lägga sin röst på oss.

Men det går inte att komma ifrån att det samtidigt, och kanske framförallt, just nu är andra tankar som snurrar i mitt huvud. Den bottenlösa sorgen som drabbade mig och min familj under 2017 är liksom ingenting som jag vare sig kan eller vill knoppa av, bedöva eller tysta. Jag kommer inte heller att be om ursäkt för att jag ofta framöver kommer att prata om de familjemedlemmar som jag miste på nio månader och som utgjorde halva min familj. Att inte prata om det som är svårt eller att visa empati och medmänsklighet bygger ofta, tycker jag, på att man är rädd för sina egna känslor. Och det vill jag inte vara.

Minnena som sköljer över en idag när jag susar genom ett snötäckt Sverige på väg mot riksdagshuset i Stockholm är många. När jag i mars var på plats nere i Helsingborg de där sista dagarna hos mormor ända tills hon tog sitt sista andetag och vi höll henne i handen. Eller när jag fick beskedet i augusti att farfar tidigt på morgonen hade somnat in hemma i Anderstorp medan jag samtidigt befann mig på Korsika på en resa jag flera gånger våndades över om jag skulle genomföra med tanke på farfars hälsotillstånd. Och till sist, samtalet jag fick av min faster. Just på ett tåg på väg upp till Stockholm under de där sista dagarna i november. Att pappa helt oväntat ramlat ihop utanför sin ytterdörr iförd arbetskläder i full färd på väg till jobbet. Min pappa, som vad vi visste, var fullt frisk, och som såg fram emot sin pension. Mer tid för golf, mer tid för fiske och framförallt mer tid med sina barn. Som aldrig blir av.

Att på julaftonskväll sitta och öppna julklappar och att samtidigt tänka att pappa ligger några hundra meter bort i bårhuset alldeles ensam är en av de värsta upplevelser som jag har haft.

Att när saknaden efter dem som jag har mist på så kort tid blir så stor att man försöker prata med dem men man får ändå inga tydliga svar.

Att vakna upp varje morgon och behöva påminna sig om att ens pappa inte lever längre. Och att man ibland stannar upp efter att i en nanosekund ha tänkt, att det här måste jag ringa och berätta eller prata med pappa om.

Att se sorgen i sina andra anhörigas ögon, det plågsamma i det och i insikten om att saker och ting aldrig mer blir detsamma. Att man själv i en sådan process känner att man förändras. Med förhoppningsvis mer fokus på vad som egentligen är viktigt och att man i det ser till att det blir ännu mindre utrymme i ens liv för bullshit, ytlighet och meningslösa aktiviteter.

Alla de där känslorna bär jag med mig naturligtvis. Men också de fina minnena och tacksamhet över de fina relationerna som jag hade till dem alla tre. Sångerna och äventyren med mormor, alla diskussioner med farfar och alla fina minnen tillsammans med pappa som ständigt hörde av sig och ville veta vad som var på gång i mitt liv.

Så jag skulle ljuga om jag sa att jag just nu känner mig supermotiverad för än det ena, än det andra. Har inga ambitioner av att inte vara ärlig med det. Men livet, jobbet och relationerna till de människor som nu finns nära mig går vidare och är värt att kämpa för. Mitt liv går in i en ny fas. Och alla de som runt omkring mig har visat att de finns där för mig också i svåra stunder ger mig hopp om framtiden och mänskligheten. Trots allt.

Det gäller bara att acceptera att tre unika personer som under hela mitt liv har gett mig så mycket villkorslös kärlek helt enkelt inte längre vandrar på den här jorden längre. Jag kan inte ringa, får inte hälsa på dem. Dialogen med dem blir en inre dialog framöver, dialogen i mig och med mig själv. För relationerna till dem lever kvar, särskilt när jag tänker på dem och det tänker jag göra ofta. Med min övertygelse om att vi då någonstans inom oss alltid kan vara tillsammans. Och en dag möts vi igen. För precis som i Olle Ljungströms låt så ska vi en dag enas i jorden, och det har jag kvar.

Tills dess tänker jag ta vara på livet och kärleken.

Advertisements

Vad fan får jag för pengarna? Det här får du!

Budgetbeslut.jpg

Idag var jag med och beslutade om regeringens och statens budget. Den gick igenom i år också. Det känns bra!

Med anledning av Svenskt Näringslivs avgående ordförande Leif Östlings uttalande där han undrar vad fan vi får för våra skattepengar så är det på sin plats att berätta om några delar av de satsningar som regeringen genomför.

Budgeten beslutas i ett läge där Sveriges ekonomi går bra, arbetslösheten minskar och där Sverige står starkast av länderna i Norden just nu. Vi har den lägsta arbetslösheten sedan 2008 och den högsta sysselsättningen sedan 1992. När regeringen tog över 2014 var det dessutom underskott i statens finanser, bland annat därför att den tidigare borgerliga regeringen hade sänkt skatterna till den grad att det blev underskott. De skattesänkningarna hade heller inte de positiva effekter på sysselsättningen som förväntades från de borgerliga. Kort och gott – vi har vänt underskott till överskott och kan därför använda ett utrymme till att satsa och därmed också lägga en i mitt tycke riktigt bra reformbudget.

Vi investerar i framtiden – samtidigt som vi fortsätter att betala av på statsskulden. 40 miljarder går till avbetalning och drygt 40 miljarder används till reformer. Några av de viktigaste satsningarna för 2018 nämns nedan:

  • 18 000 nya utbildningsplatser
  • Vi föreslår också en skattelättnad för personaloptioner för företag med färre än 50 anställda. Vi ger den som startar företag ökad trygghet om hen blir sjuk eller får barn genom förbättrade sjukpenninggrundade inkomst-regler.
  • Den svenska modellen med starka parter som reglerar villkoren på arbetsmarknaden bygger på att många är med i facket. Vi inför en skattereduktion på fackföreningsavgiften.
  • Utöver de ökade utbildningsplatser och det studiestartsstöd som införts för arbetslösa med kort utbildning, handlar det om förstärkta möjligheter till arbetsträning och snabbspår. Det handlar också om riktade insatser för utrikes födda kvinnor, där vi t ex avsätter resurser för insatser i svenska på öppen förskola, alltså att föräldralediga personer ska få bättre förutsättningar att lära sig svenska.
  • Vi gör om de subventionerade anställningarna. Vi har lyssnat på arbetsgivarnas behov och förenklar nu anställningsstöden rejält. Fem stöd blir ett – introduktionsjobb. Det blir ett enkelt och träffsäkert sätt att kraftigt sänka lönekostnaden för arbetsgivare som anställer långtidsarbetslösa och nyanlända, utan att urholka lön och övriga villkor för individen. Det blir lättare för arbetsgivare och ett stärkt stöd för den som står längst ifrån arbetsmarknaden.
  • Regeringen föreslår att 1 miljard kronor avsätts under 2018 för ett statligt stöd för stärkt likvärdighet och kunskapsutveckling i skolan. För 2019 avsätts 3,5 miljarder kronor och för 2020 och framåt avsätts 6 miljarder kronor. Medlen ska fördelas så att resurserna viktas med hänsyn till elevernas socioekonomiska bakgrund.
  • Förskoleklass blir nu obligatorisk och vi inför en läsa-skriva-räkna- garanti.
  • Lärarlönerna har höjts sedan vi tillträdde. 65 000 lärare har i genomsnitt fått mer än 2500 kr mer i lön per månad. Söktrycket till lärarutbildningen har ökat. Här bygger vi ut, sedan 2015 pågår en utbyggnad om fler än 10 000 utbildningsplatser inom förskollärar- och lärarutbildningarna. Vi förstärker nu också ytterligare möjligheterna för människor som redan har en utbildning att söka sig till läraryrket. Vi genomför också en informationsinsats för att uppmärksamma möjligheterna till subventionerade anställningar av stödpersonal i skolan för att lärare ska hinna vara lärare.
  • Samtidigt försärker vi nu gymnasiala yrkestutbildningar. Vi avser att återinföra den grundläggande högskolebehörigheten på yrkesprogrammen. Vi förstärker också gymnasieskolans introduktionsprogram.
  •  Miljö och klimat är ett av de områden där regeringen gjort den största procentuella ökningen av medel. Regeringen har brutit år av underinvesteringar på klimat- och miljöområdet och redan budgetpropositionen för 2017 var den största klimat- och miljöbudgeten i svensk historia. Det vi sa då var att investeringsnivån för miljöområdet hade ökat med 73 procent. Nu är vi uppe i 109 nästa år. Klimat- och miljöbudgeten har mer än fördubblats!
  • Vi kunde i våras berätta om ytterligare tre miljarder till vården. Utöver dessa tre så kommer ytterligare en dryg miljard gå till förlossningsvården nästa år. Vi förstärker också psykiatrin, bland annat för barn och unga, med ytterligare 650 miljoner kronor nästa år som växer till drygt en miljard 2019. Vi tillför också medel för bland annat cellprovsscreening. Sammantaget handlar det om ca 5,5 miljarder som tillförs vården nästa år. Det är den största satsningen på vården i modern tid (vi har kollat tillbaka till 1996). Vården är under hård press och det är tydligt att här behövs det resurser.
  • Vi genomför en tioårig satsning i socioekonomiskt eftersatta kommuner och områden. Till detta går 500 miljoner kronor 2018 som trappas upp till 2,5 miljarder kronor från 2020. Kriterier för att ta del av medlen kan exempelvis vara lågt valdeltagande, hög arbetslöshet, låg utbildningsnivå och sysselsättningsgrad.
  • Vi höjer också det generella statsbidraget med fem miljarder per år från 2019 och framåt. Alltså välfärdsmiljarder steg två, för att kommunerna ska kunna klara av den demografiska utmaningen.
  • För att barn och unga ska få bra stöd förstärker vi den sociala barn- och ungdomsvården med ytterligare 250 miljoner per år 2018-2020.
  • De som varit med och byggt upp vårt land och grunden för vår välfärd ska ha en trygg och bra pension. När den borgerliga regeringen genomförde sina stora ofinansierade skattesänkningar genom jobbskatteavdrag så införde de den orättvisa skatteklyftan mellan de som arbetar och är pensionärer. Nu avskaffar vi den. Pensionärsskatten kommer helt att avskaffas till 2020, vilket kommer ske stegvis.
  • Regeringen har tidigare höjt ersättningsgraden i bostadstillägget. Nu höjer vi också taket till 5 600 kronor vilket kan innebära upp till 470 kronor mer per månad. Höjningen kommer göra stor skillnad för dem som behöver det mest, vilket framför allt är kvinnor eftersom tre fjärdedelar av de som har bostadstillägg är just kvinnor. När du jobbat ett helt liv ska du inte behöva ha ont i magen när hyran ska betalas. Nu gör vi viktiga förbättringar för de pensionärer som har det tuffast. Det är på tiden.
  • Vi höjer också barnbidraget för första gången sedan 2006. Det blir 200 kr mer i månaden.
  • Bidragsdelen i studiemedlet höjs med 300 kronor i månaden för att fler ska plugga vidare .
  • Taket i sjukförsäkringen höjs. I genomsnitt ökar sjukpenningen därmed för ca 160 000 kvinnor och 115 000 män i Sverige med nästan 300 kronor i månaden. En sjukförsäkring som ger ett ekonomiskt skydd när du till exempel drabbats av en stroke och inte kan jobba är en grundläggande del av den svenska modellen. Den moderatledda regeringen sänkte taket i sjukförsäkringen och försämrade tryggheten för vanliga människor. Nu tar vi ett viktigt steg för att öka tryggheten igen genom att se till att du som blir sjuk får en ersättning som bättre följer löneutvecklingen.
  • Vi ska vara hårda mot brottens bakomliggande orsaker – som segregation och dåliga skolor. Men vi ska också vara hårda mot brotten. I den brottsbekämpande delen har vi genomfört ett antal straffskärpningar, bland annat för vapenbrott, och skjutit till resurser till Polismyndigheten. I budgeten satsar vi ytterligare 2 miljarder kronor på Polisen under 2018. Det är den största satsningen på svensk polis under 2000-talet. Myndigheten få också ett nytt uppdrag av regeringen. Tillsammans med de fackliga organisationerna ska de förbättra våra polisers arbetsmiljö.
  • Vi har slutit en försvarsöverenskommelse med Moderaterna och Centerpartiet om ytterligare 2,7 miljarder till försvaret nästa år, varav 400 miljoner går till det civila försvaret.
  • Vi stärker också Säpo, tullen och SOS alarm.
  • Vi genomför en samlad, flerårig satsning för att förebygga och bekämpa hedersrelaterat våld och förtryck.

Brevet som berörde starkt

❤️

Idag läste jag om 34-åriga Sara Chivers. Hon är en tvåbarnsmamma som är svårt sjuk och döende i cancer. Hon svar därför skrivit ett brev till sina barn. För att berätta mer om vem hon är. Villa råd hon vill ge. Som barnen kan läsa när de har blivit äldre. Brevet berörde mig starkt, så därför delar jag den texten hör på bloggen.

”Dear Hugh and Alfie,
I won’t be around to see you grow up. It’s a hard thing to say and even harder to face. You will have to hear from others the little things that made me me: My perfume of choice is Michael Kors, my favorite meal is spaghetti bolognese, winter is my preferred season. I wish I was a better cook. I’m a keeper of mementos — tiny hospital name tags, the poem Leigh wrote for my 21st birthday, first baby clothes.

I know your Dad, and our village of family and friends, will keep me alive for you as much as they can, but there are some things I want you to hear from me.

Don’t be afraid of expressing your emotions. I will never tire of hearing “I love you” from Leigh, you boys, my family, friends.

Love hard. As they say, it is better to have loved and lost, than never to have loved at all. That’s how I feel about you both. Heartbroken doesn’t come close to describing the pain I feel at not being in your lives in the future, but I would never change or forego the time we have spent together and the immense joy you have brought me. You are without a doubt my proudest accomplishments.
Pay attention to study but know there is so much more to school life than textbooks. Play team sports. Try a musical instrument. Learn a language.

Always try your best; I could never ask any more of you. Never fear failure — you will learn more from mistakes than successes. There’s never anything more certain than change so embrace it. Don’t be afraid to try new things. Travel as much as possible — it will shape who you are.

Be brave in your convictions and believe in yourself. Never tease or ridicule someone because they’re different to you. You will be a better person by surrounding yourself with people who will challenge your views and beliefs.

I can never emphasize enough the importance of good table manners. Remember to say please and thank you. Address your friends’ parents by Mrs., Ms. or Mr. unless told otherwise. Make your bed when you stay at other people’s houses, and always offer to clear their table and do the dishes.

You will have friends for a season, friends for a reason, friends for life. It won’t take too long to work out which ones fall into which category.

Family comes first. We will always be there for you to fall back on regardless of any mistakes or bad choices, and will help you through tough times and to celebrate life’s wins.

Be kind to your Dad. It won’t be easy for him raising you alone, but every decision he makes will be with your best interests at heart. He is an exceptional father and role model. Don’t let him doubt himself or the wonderful job he will do shaping you into the men I dream of you growing up to be.

There will come a time when he wants to find happiness again with a new partner. Accept and embrace his choice, and know she will be a positive female influence in your lives too. I have absolute faith that he will make the right decision, for him and you both, and I hope she enriches your lives as much as you’ve all enriched mine.

Your Dad is the most admirable, courageous man I have ever known. He is my companion, my rock, my everything. He has shown true grit in the face of our adversities, and without him beside me, I would have crumbled.

I will be forever grateful for the time we spent together, the memories we created, the love we shared. It was always him. Always will be.

Love,

Mum”

Idag har jag röstat för skolstart vid sex års ålder och tioårig grundskola

Idag vid riksdagens votering röstade jag för obligatorisk skolstart från sex års ålder, och det innebär alltså att skolstarten sker ett år tidigare. Den obligatoriska skolgången blir alltså från och med nästa år tioårig istället. För de flesta barn ser det ju ut så redan idag, men detta är en viktig reform så att alla barn får samma rätt.

För mig som socialdemokrat är det viktigt att alla ges samma chans till en bra start i livet. Men vi vet att barns förutsättningar ser så otroligt olika ut beroende på vilka föräldrar som de har. Skolans kompensatoriska uppdrag, när det fungerar väl, bidrar till att barn får mer jämlika chanser i livet. Att gå i förskola är också viktigt för att barnen på ett bättre sätt ges möjlighet att utveckla olika förmågor och att tidigt socialisera med varandra. Detta är ingen politisk åsikt enbart, utan detta finner stort stöd i tillgänglig forskning.

Utöver förlängning av skolplikten beslutades det också att det ska säkerställas att eleverna ska få kostnadsfria och näringsriktiga skolmåltider. Samt att skolskjutsen ska vara kostnadsfri. Med andra ord fattade vi idag beslut om en politik som ger ökade förutsättningar för jämlikhet i samhället. Det känns bra!

Därför har Palmecentret en särskild plats i mitt hjärta

Palmedagen

På bilden är jag tillsammans med SSU-förbundets internationella sekreterare Rebecca Abrahamsson, tidigare statsministern och Palmecenterordföranden Ingvar Carlsson, SSU Göteborgs internationella ledare Hanna Andersson.

I helgen var jag i Stockholm. Dels för att vara med på den årliga Palmedagen, men också för att vara med på en namngivningsceremoni för Bo Johan Gabriel som var väldigt trevlig.

Årets Palmedag var speciell. Olof Palmes internationella center fyllde 25 år. Centret är arbetarrörelsens samarbetsorganisation för internationell verksamhet och opinionsbildning och bildades 1992 av Socialdemokraterna och LO för att dessutom hedra Olof Palmes minne. Olof Palme som för övrigt skulle ha fyllt 90 år tidigare i år. Bland de som ville gratulera Palmecentret och som deltog fanns Ingvar Carlsson, Stefan Löfven och Margot Wallström. Samuel Guron som kommer från SSU Göteborg fick äran att hålla gratulationstal tillsammans med statsministern och SSU-ordföranden.

Genom åren har Palmecentret fått en alldeles särskild betydelse för mig, och har varit närvarande för mig under i princip hela mitt politiska engagemang som nu sträcker sig över cirka 17 år. Bland de första aktiviteterna jag fick göra när jag hade gått med i SSU var att få åka till Sydafrika under några månader. Det skedde i Palmecentrets regi och genom deras biståndsinformatörsutbildning. På plats i Sydafrika jobbade jag för en välgörenhetsorganisation och skrev en rapport för SIDA om den demokratiska utvecklingen i landet, som hade gjort sig av med apartheidsystemet.

Under årens lopp har jag sedan på olika sätt arbetat med Palmecentret i form av olika projekt. Både på SSU-distriktsnivå i form av ett Namibia-projekt samt ett utbildningsprojekt som vi genomförde som hette Afrikaambassadörerna. I min roll som internationell ledare i SSU:s förbundsstyrelse har vi samarbetat kring projekt i Palestina, Västsahara och Burma.

Palmecentret är och förblir en viktig organisation för arbetarrörelsen, och för mig personligen. Genom dem har jag haft förmånen att kunna kanalisera mitt engagemang. Och om mindre än två veckor är det dags för nästa engagemang. Då reser jag till Israel och Palestina i samband med vårt projekt som Göteborgs socialdemokratiska partidistrikt driver. Och det är Palmecentret som kallar till konferens där.

Stort grattis till Palmecentret och till de första 25 åren!

 

 

Saudiarabiens destruktiva politik – akut svält i Jemen

Jemen

Imorse gick jag upp tidigt för att ta en promenad med en kollega vid 6-tiden. När jag kom tillbaka slog jag på nyheterna. Där rapporterades det att sju miljoner människor nu hotas av svält i Jemen. På grund av den konflikt som råder i landet och där Saudiarabien i högsta grad är inblandade.

Det senaste är att alla vägar in i Jemen nu spärras av och att till och med hjälporganisationer hindras från att komma in i landet. Detta innebär att sju miljoner människor hotas av svält. Jag tillhör dem som tycker – och länge har tyckt – att omvärlden alltför länge har daltat med Saudiarabien och därmed förbisett allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter. Jag har flera gånger uttryckt kritik exempelvis mot vapenaffärer med Saudi, både som tidigare internationell ledare i SSUs förbundsstyrelse och som riksdagsledamot. Den nuvarande situationen gör ju knappast att landet Saudiarabien ökar sin respekt. Det helvete som civilbefolkningen i Jemen genomlider ska ingen någonsin behöva uppleva.

Nyligen har flera reportage från Saudi pekat på att landet liberaliseras. Exempel har nämnts som att den nya kronprinsen Mohammed Bin Salman vill öppna upp landet för mer av turism som ett alternativ till de oljeintänkter vars framtid inte längre är lika glasklar som en självklar kassako. Att kvinnor kommer att tillåtas köra bil och även kunna arbeta i affärer i ökad utsträkcning har det också rapporterats om som exempel på liberaliseringar.

Men vad det nu verkar pågår en maktkamp i den kungliga familjen, som består av ett oräkneligt stort antal prinsar. Det har gjort att kronprinsen vill konsolidera ännu mer av makten över landet till sig själv. Dessutom går det inte att bortse från Saudiarabiens destruktiva inblandning i Mellanösterns politiska liv.  Libanon och Jemen är två just nu väldigt aktuella exempel.

Situationen oroar mig. Och det får mig att känna mig dyster så här en mörk kväll i november.

Mitt tal i dagens debatt i kammaren

kammardebatt

Idag pratade vi om biodrivmedel och omställning av fordonssektorn i kammaren. Vi har brett politiskt tagit målet om 70 procents utsläppsminskningar år 2030 jämfört med 2010. Men vägen dit är vi inte alltid överens om, även om målet i Sveriges riksdag ligger fast. Jag inledningstalade idag som representant för det största partiet.

“Herr talman!

En hållbar utveckling är en utveckling som tillfredsställer dagens behov utan att äventyra kommande generationers möjligheter att tillfredsställa sina behov.

Så definierade Brundtland-kommissionen begreppet hållbar utveckling. Och i Sverige ska vi ta vårt ansvar för klimatet. I regeringsförklaringen har statsminister Stefan Löfven uttalat ambitionen att Sverige ska bli en fossiloberoende välfärdsnation. Sverige ska vara ett ledande land i det globala arbetet med att förverkliga Parisavtalets ambitiösa målsättningar och vi ska ta ansvar för våra utsläpp. Sverige ska fortsätta att vara en internationell förebild genom vårt nationella klimatarbete och genom att bidra till finansiering av utsläppsminskningar i andra länder. Som ett exempel på det är Sverige idag den största givaren till Green Climate Fund per capita räknat.

Och under den här mandatperioden har flera viktiga steg tagits. Historiskt stora budgetsatsningar på miljö- och klimat har gjorts tack vare nuvarande regering, ett ambitiöst klimatpolitiskt ramverk som de flesta av riksdagens partier står bakom har antagits och det har skapats ökade möjligheter så att kommuner och företag kan finansiera effektiva klimatåtgärder på lokal nivå.

När det gäller fordonssektorn har riksdagen fastslagit målet att växthusgasutsläppen från inrikes transporter ska minska med 70 procent till 2030 jämfört med 2030. Fossila bränslen måste bytas ut mot hållbara drivmedel. För att klara den nödvändiga omställningen behöver vi flera olika styrmedel. Regeringen har presenterat ett förslag om bonus malus som ska ge bonus vid köp av mer bränslesnåla bilar. Förslaget som presenteras i budgetpropositionen för 2018 om reduktionsplikten syftar till att reducera den befintliga fordonsflottans utsläpp, och den kommer naturligtvis vara central i genomförandet för att uppnå våra uppsatta mål. Genom reduktionsplikten så minskas växthusgasutsläppen från bensin och dieselbränsle genom att det blandas in hållbara drivmedel. Dessutom genomförs satsningar på elektrifiering, stadsmiljöavtal och laddinfrastruktur. Åtgärderna bidrar alltså samlat till transportsystemets elektrifiering och fossiloberoende i såväl personbilsflottan som i infrastrukturen, i kollektivtrafiken, i godstransporterna och i arbetsmaskinerna. Det är viktiga steg framåt.

I propositionen som vi diskuterar här idag som handlar om genomförande av ändringar i förnybartdirektivet – ILUC föreslås ändringar i lagen om hållbarhetskriterier för biodrivmedel och flytande biobränslen samt ett mål för avancerade biodrivmedel.

Energimyndigheten har haft i uppdrag att utreda systemet med hållbarhetskriterier och föreslå förbättringar inför det förslag som nu ligger på bordet och som också har remissbehandlats. De ändringar som föreslås innebär alltså anpassningar till det sk ILUC-direktivet. Genom förslagen i propositionen ändras definitionerna av avfall och restprodukter och kraven på minskning av växthusgasutsläpp för att biodrivmedel och flytande biobränslen ska anses vara hållbara. Dessutom sätts även ett mål för andelen avancerade biodrivmedel.

För att biodrivmedel eller flytande biobränslen ska anses som hållbara ska, enligt förslaget i propositionen, användningen av dessa bränslen medföra en minskning av utsläppen av växthusgaser, jämfört med de utsläpp som användning av fossila bränslen hade gett, med minst 50 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift senast den 5 oktober 2015. Minskningen ska vara minst 60 procent om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet har producerats i en anläggning som tagits i drift efter den 5 oktober 2015. Utsläppen ska räknas från den produktionsprocess som börjar med odling av biomassa, inbegripet framställning av gödsel för odlingen, och som pågår fram t.o.m. användningen av biodrivmedlet eller det flytande biobränslet eller, om biodrivmedlet eller det flytande biobränslet framställs av avfall eller restprodukter, den produktionsprocess som börjar med omhändertagandet av avfallet eller restprodukterna.

I det här förslaget har det via remissrundan uttryckts en del farhågor om att tillgången till råvaror till drivmedel begränsas när de nya definitionerna för avfall och restprodukter kan innebära att t ex palmolja inte längre kommer att kunna betraktas som restprodukt. Och att det därmed kan påverka måluppfyllnaden för den reduktionsplikt som regeringen har föreslagit. Det är viktigt att säga att själva tillgången på biodrivmedel är beroende av utvecklingen på de globala biodrivmedelsmarknaderna och den är därmed svår att kvantifiera. Det är klart att ökad efterfrågan från andra länder kan minska tillgången kortsiktigt men leder samtidigt till förutsättningar för ökad produktion. På samma sätt kan ju införandet av reduktionsplikten i Sverige på längre sikt skapa förutsättningar för ökad produktion, och vi är dessutom ett land med goda förutsättningar för det med vår tillgång till skogliga restprodukter och restprodukter från pappers- och massabruk. Därmed har vi också goda förutsättningar för att skapa långsiktiga villkor för biodrivmedelsmarknaden. Regeringen framhåller dessutom i den här propositionen att de föreslagna ändringarna inte bedöms medföra risk för att vi inte ska kunna nå vårt övergripande mål för transportsektorn till år 2030.

Jag bedömer alltså att förslaget om nya definitioner som vi diskuterar här idag inte bör försvåra omställningen till biodrivmedel i det stora hela och att det därför saknas skäl till ytterligare analyser och utredningar som oppositionen har föreslagit.

Bestämmelserna i propositionen föreslås träda i kraft under 2018. De borgerliga föreslår ju att regeringen bör överväga att skjuta upp delar av ikraftträdandet till 2019 och återkomma med ytterligare konsekvensbeskrivningar, men enligt ILUC-direktivet är medlemsstaterna i EU skyldiga att genomföra de nya bestämmelserna i nationell lagstiftning senast den 10 september 2017 och just därför anser vi att det är angeläget att ändringarna i hållbarhetslagen träder i kraft så snart det är möjligt, och att arbetet hälls samlat också vad avser förordningen.

Herr talman,

Att ställa om fordonsflottan är en del av vårt miljö- och klimatarbete. Och vi socialdemokrater fortsätter vår stolta tradition att arbeta med miljö och klimatfrågor. För det gröna folkhemmet handlar om att solidariskt ta ett ansvar för våra gemensamma tillgångar och resurser som både ska fördelas rättvist och förvaltas för kommande generationer. Den svenska modellen har visat att det går att förena välfärd, ekonomisk tillväxt och miljötänkande tidigare. Det handlar om miljövänlig teknisk utveckling som skapar arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och en välfärd värd namnet.

Jag vill avsluta med att yrka bifall till betänkande 2017/18: MJU 6 om genomförande av ändringar i förnybartdirektivet med där tillhörande reservationer 1 och 2 som Socialdemokraterna, Miljöpartiet och Vänsterpartiet har lagt gemensamt.

Tack.

Därför ordnar jag en #killmiddag

killmiddaglogga

 

När #MeToo-rörelsen nyligen slog igenom på allvar tog den stora delar av världen med storm och kan väl närmast liknas vid en revolution. Många kvinnor i världen och i min närhet har reflekterat över egna obehagliga upplevelser och berättat uppriktigt om dem. Många av oss män har nog också fått fundera ett par varv kring vad manlighet står för och hur vi beter oss i sociala sammanhang och vilken jargong vi använder.

Ikväll deltog jag bland annat därför på en middag som arrangerades för de manliga ledamöterna i riksdagen i samarbete med organisationen Make Equal. Vi var cirka ett tjugotal på plats som valde att komma, och vi var brett representerade från olika partier. Under ett par timmar lyssnade vi på ett par inledningar och därefter diskuterade vi i smågrupper mellan ledamöter om maskulinitet och mansideal i dagens samhälle medan vi åt middag tillsammans. Vi talade om våra egna upplevelser, vårt egna beteende och inte minst vad vi kan göra för att bidra till ett mer jämställt samhälle.

Arbetet kring jämställdhet måste fortsätta. Det sker politiskt genom reformer som rätt till heltid, lönekartläggningar, diskrimineringslagstiftning och reformering av föräldraförsäkringen med mera. Men det måste också ske i vardagen genom att vi är uppmärksamma på våra attityder och beteenden, genom samtal, genom opinionsbildning och genom reflektion.

Som ett led i det arbetet väljer jag därför att ordna en killmiddag på hemmaplan i Göteborg för manliga vänner och bekanta i mitt nätverk, gärna andra politiskt aktiva i mitt eget parti. Jag tror att det finns ett stort behov att vi där får möjlighet att prata om “det som vi inte alltid pratar om”. Så varmt välkommen när jag inom kort återkommer med datum och tid!

Nedan ser ni min inbjudan till #killmiddag:

Killar och kamrater! Vi känner alla till problemen med det sexuella våldet. Vi vet att det nästan uteslutande är män som ligger bakom det. Vi vet att 70 procent av alla som tar sitt liv är män och att män sällan söker hjälp för varken sina psykiska eller fysiska problem. Vi vet att 67 procent av alla hemlösa är män och att det främst är män som hamnar i missbruk. Vi vet att 87 procent av all misshandel begås av män och att 60 procent av de som utsätts också är män.

Vi vet att var femte man saknar en nära vän och att vi jobbar så mycket att vi inte umgås så mycket vi önskar med våra barn. Statistiken finns tillgänglig och kvinnor har jobbat länge för att befria sig från all skit som könsnormerna ställt till med. Ska vi inte ses på en middag eller fika och prata om hur vi kan bryta oss loss? Även om vi inte känner igen oss i siffrorna eller beskrivningen ovan så kanske vi kan engagera oss ändå? För framtiden? För andra? För en annan tråkig sak är ju att det som drabbar oss drabbar i förlängningen även andra. Vilka är på? När ska vi ses?

Med vänliga hälsningar,

Johan

Girighet dödar

girighet dödar2

“Girighet dödar” är ett tema på en gammal kampanj som SSU-förbundet använde för några år sedan. Ytterst handlade kampanjen om att beskriva den ohämmade och oreglerade kapitalismens oförmåga till att skapa en fördelning i samhället som räcker till både välfärd och överlevnad för de människor som lever på jorden. Vi vet att starka ekonomiska intressen utmanar både den sociala och ekologiska hållbarheten som det ser ut idag. För hade det inte varit så, så hade inte fattigdomsbekämpning och klimatfrågan varit så angelägna att hantera som de ju faktiskt är.

Det är ingen slump att den svenska och de nordiska modellerna har levererat relativt sett när det kommer till social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet. Och när FN rankar vilka länder som har bäst levnadsvillkor hamnar ofta de nordiska länderna i topp. Men det är inte gratis. Ett civiliserat land med stabila demokratiska institutioner kräver både sin tillit – och sin skatt.

Just därför är det så olyckligt när det framkommer att Svenskt Näringslivs ordförande Leif Östling med flera som har ledande befattningar i det svenska samhället noga uträknat har skatteplanerat för att minska sin skatt i Sverige. Därtill med uttalanden om “Vad fan får man” och ett i allmänt ifrågasättande av den svenska välfärden och ytterst den svenska modellen. För är det några som har tjänat mer än de flesta på att verka i Sverige så är det ju just flera av dessa som har planerat bort beskattning.

Utöver vad som uppenbart verkar vara bristande skattemoral så minskar detta även tilltron till vårt befintliga system. Och gällande Leif Östling har både han och organisationen Svenskt Näringsliv gjort en berömd pudel och därmed tagit tillbaka det som han har sagt. Men skadan är redan skedd och det är rimligt att vi lagstiftningsvägen ser över vad som går att skärpa upp.

När jag hittar min gamla tröja från SSU med budskapet “Girighet dödar” så är den ändå rykande aktuell idag. Girighet kan ju nämligen utradera tillit och förtroende. Det får man ju inte heller gratis.

Vem har sagt att politik inte kan vara spännande?

720Johan2

Nu börjar det närma sig adventstider, och i politiken innebär det även budgettider. I nästa vecka röstar riksdagen om vår regerings förslag till budget. I dagsläget är det oklart hur Sverigedemokraterna tänker förhålla sig i omröstningen, om de endast tänker rösta för sin egen budget eller om de aktivt tänker rösta för alliansens budget i ett försök att fälla regeringen och därmed riskera att orsaka regeringskris för landet.

Även i Göteborgs stad ska det klubbas en budget, och det redan på torsdagens kommunfullmäktigesammanträde. Det rödgröna budgetförslaget sätter bland annat fokus på en bättre skola, ett ökat bostadsbyggande, en bättre äldreomsorg och satsningar på miljö och klimat. Precis som på riksplanet råder ett relativt oklart parlamentariskt läge i kommunfullmäktige. De rödgröna partierna tillsammans med Feministiskt initiativ samlar 40 mandat av 81. De borgerliga samlar 29 mandat om man räknar bort Martin Wannholts plats, och det är rimligt att göra eftersom han är föremål för diskussion om uteslutning ur Moderaterna. Resterande mandat fördelas på Vägvalet och Sverigedemokraterna som därigenom, om de går ihop, kan få en vågmästarställning.

Det återstår därför nu för de borgerliga partierna att svara på hur de tänker agera om Vägvalet och Sverigedemokraterna väljer att utnyttja sin vågmästarställning och rösta för de borgerligas budget efter att deras egna budgetförslag har fallit. Kommer de borgerliga att vara beredda att försöka styra staden med 29 mandat? Och därmed fortsättningsvis genom att få aktivt stöd från Sverigedemokraterna? Innan valet var budskapet klart från de borgerliga att de inte tänker styra tillsammans med Sverigedemokraterna, och att om de rödgröna partierna blir större än alliansen är det rimligt att det är de rödgröna som får initiativet att styra.

Vem har sagt att politik inte kan vara spännande? Men nu är det dags att ta ansvar för såväl Göteborg som för Sverige.