Så blev han till slut gripen – krigsförbrytaren Radovan Karadzic, som har tusentals liv på sitt samvete och som är synonym med massavrättningarna i Srebrenica i det krig som utspelades mitt i Europa under 1990-talet.
Trots kalla krigets slut (eller kanske på grund av) genomfördes detta blodiga krig, där världssamfundet inte agerade tillräckligt. Vi har sett samma scenario i såväl Rwanda som i Darfur. Djupt tragiskt.
Det skulle ta mer än ett decennium innan Karadzic kunde gripas. Varför sker det just nu? Tja, Serbien har under det senaste året varit hårt pressat att närma sig Europeiska unionen genom associations- och stabiliseringsavtalet, och lägg därtill Kosovo och omvärldens fördömanden. Än en gång riskerar Serbien att dras in i en konflikt mellan väst (EU) och öst (Ryssland). I nuläget verkar det som att de krafter som idag styr Serbien trots allt vill ha ett närmande till Europieska unionen. Det är välkommet. Inte minst därför att skapa fred och stabilitet i regionen, och det är jag helt övertygad om att ett serbiskt EU-medlemskap på sikt kommer att ge.
När jag besökte Belgrad (staden där Karadzic igår greps) för några månader sedan var det en stad som på många sätt var präglad av den senaste tidens politiska händelser, främst kring Kosvo. Överallt fanns affischer och liknande med budskapet att Kosvo tillhör Serbien. Med en hög arbetslöshet, misstro mot resten av omvärlden och stora svårigheter för olika minoriteter att bli accepterade finns det en hel del politiska utmaningar för det serbiska politiska ledarskapet.
Många var de som firade gripandet och nyheten att Karadzic ska skickas till Haag-tribunalen. Däremot kan man vara kritisk till att gripandet inte kunde ske tidigare. Utrikesminister Carl Bildt kunde inte heller denna gång kommentera en utrikespolitisk nyhet utan att vara sådär överlägsen och försöka skämta till det genom att säga ”Det var sent, sent, sent. Men bra, bra, bra.”
