Idag är det en sån där lugn söndag som spenderas hemma. Jag försöker att jobba och skriva lite, förbereda mig inför kommande veckan. Jag slår på radion, och inställningen “råkar” hamna på RIX FM (som brukar ange att de spelar bäst musik just nu som sin slogan).
Nu brukar jag inte lyssna på den kanalen. Det räcker att lyssna på den en gång varannan månad för att få en uppdatering om vad de spelar för musik. Jag tror att under den dryga timme som jag hade radion på i bakgrunden spelade de hela melodifestivalsuppställningen, d v s i princip samtliga låtar som var med i årets upplaga av melodifestivalen. Det var Nordman, Perelli, Sanne Nielsen, BWO och så vidare. Tror att det var någon utstickare, och då var det i form av Måns Zelmerlöw och Martin Stenmarck. Därmed stängdes radion av, och ersattes av en skiva med Thåström och Imperiet.
När den så kallade fria radion infördes gjorde det med motiveringen att den skulle öka mångfalden i svenskt medieutbud. Utvecklingen har snarare blivit den motsatta – och tvingat också Public Service-aktörerna i mångt och mycket att anpassa sig efter den kommersiella dagordningen. Mångfald är snarare enfald. Och Rix FM spelar sannolikt sämst musik just nu.
