Så kommer ännu en artikel, ännu ett utspel från Folkpartiet idag på DN debatt. Signerad av partiledare Jan Björklund och integrationsminister Nyamko Sabuni.
Vi har sett det förr. Folkpartiets vilja att starkt profilera sig i ”invandrarfrågor”. Det har varit allt från förslag på obligatorisk gynundersökning för utlandsfödda flickor till förslag på att införa statliga imam-utbildningar för att avvärja potentiella muslimska terrorister. Hela den här pinsamma charaden inleddes egentligen redan 2002, när kravet från dåvarande Leijonkungen var att alla som syftade till att få svenskt medborgarskap skulle språktestas. Folkpartiet nådde då siffror runt 13%, och var snubblande nära att bli Sveriges största parti efter Socialdemokraterna. Moderaterna rasade som bekant i det valet ner till runt 15%, en bidragande orsak var troligen det valstugereportage där Jan Josefsson avslöjade rasistiska tendenser i Moderaterna. I kombination med Bo ”Jag är bra för alla andra partier utom mitt eget” Lundgren sänkte Moderaterna sig rejält, och ”de nya moderaterna” tog form med Fredrik Reinfeldt i spetsen.
Nu verkar förtroendet för regeringen, och i synnerhet Moderaterna, att minska. Vem tror egentligen att Moderaterna är ett nytt arbetarparti? Folkpartiet känner vittring inför nästa val. 2010 närmar sig, och med undantag för 2002 har Folkpartiet noterat usla siffror de senaste årtiondena sett utifrån ett historiskt, liberalt perspektiv. Jan Björklunds utstakade väg verkar klar: Att starkt profilera sig i skolfrågor (mer och tidigare betyg, hårdare tag) och i energifrågan (kärnkraft åt alla). Inte heller får ”invandrarfrågan” gå till spillo. Det var nämligen den som kraftigt lyckades bryta Folkpartiets dåliga valresultat.
Det finns de som menar att om Folkpartiet på detta sätt uppmärksammar segregation och liknande, tar det bort fokus från Sverigedemokraterna och leder till att hålla dem borta från beslutsfattande positioner lokalt såväl som nationellt. Det är möjligt att det är så, men i så fall endast kortsiktigt. Långsiktigt kommer det att gynna en alltmer främlingsfientlig retorik som riskerar att väcka obehagliga strömningar till liv. Att Sverige har varit relativt framgångsrika i att hålla främlingsfientliga partier borta från den parlamentariska makten, kan bland annat förklaras med att i princip samtliga partier mer eller mindre markerat att främlingsfientlighet inte är okej.
Den artikel som Folkpartiet författat i dagens DN är på intet sätt särskilt upseendeväckande. Den tar upp vikten av att alla elever ska få ta del av sexualundervisning, och att alla ska ges rätten att lära sig simma. Detta måste skolorna jobba kontinuerligt med, och här måste skolorna naturligtvis se till enskilda individer genom att utforma till exempel simundervisningen på så sätt att den kan passa alla. Att däremot inte ta del av olika moment, utifrån hänvisningar till olika religiösa skäl ska inte vara okej om vi menar allvar med att vi ska ha en konfessionsfri undervisning.
Sara Högdins doktorsavhandling, ”Utbildning på (o)lika villkor” visar att 27% av utlandsfödda flickor idag inte deltar i idrott, simning eller sexualkunskap. I vissa fall kan det också, enligt avhandlingen, vara problematiskt för vissa att få följa med på klassresor eller studiebesök. Om dessa siffror stämmer, är det naturligtvis någonting som bör ses över.
Jag arbetade själv som lärare under två år, och är medveten om att det finns olika åsikter i vilken undervisning eleverna ska få delta i eller inte. Jag mötte kristna elever som hävdade att de inte skulle delta i undervisning om evolutionsteorin. Jag mötte också muslimska elever som inte skulle medverka på vare sig sexualundervisningslektionerna eller idrottslektionerna. Det är en problematik som finns, och detta måste diskuteras mellan framförallt skolledning, elever och föräldrar. På lokal nivå kan man utforma flexibla lösningar som passar för att elever ska få ta del av den undervisning som utgör ramarna. Genom dialog uppnår man mycket.
Folkpartiets artikel har sålunda vissa poänger. Ändå fylls jag med avsmak inför den, och inför andra mer bisarra utspel om språktest och liknande som har gjorts. I media fördjupas sällan resonemangen, och det är strategerna väl medvetna om. Rubriken på dagens DN-löpsedel var till exempel: ”Invandrarflickor ska få sexutbildning”.
Min tes är att Folkpartiet i första hand vill ha fler väljare med hjälp av att tjata hål i huvudet på väljarna med sin ”invandrarfråga”. I andra hand bryr de sig om de människor som de faktiskt talar om.
