
Lars Ohly och vänsterpartiet vill inte ingå i en gemensam valallians inför valet 2010 tillsammans med socialdemokraterna och miljöpartiet. Det beskedet gav Ohly efter att ha pressats på svaret av miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.
Det verkar mest vara journalister och borgerliga företrädare som blir upphetsade av denna nyhet. ”Kanske, kanske”, tänker de, ”kan detta göra att sossarna tappar i opinionen”. Och visst kan det bli så, mediadrev spelar en stor roll för att få de där 3-4 procenten att flyta fram och tillbaka som en klick smör i en stekpanna.
Trots det tillhör jag inte dem som blir upprörd eller ledsen över detta besked. Jag tycker snarare att det är sunt att varje parti har sin egen profil, och inte tvingas till den destruktiva förnedring som det innebär att se glad ut på alla bilder tillsammans, tycka likadant om precis allting, bada tunna och låtsas att man älskar varandra. Möjligen vinner man kortsiktiga politiska segrar på sådant, men i ett längre perspektiv inger sådant där inte något större förtroende. Titta bara på hur regeringens ”folkliga stöd” har ramlat ihop som ett korthus.
Att de borgerliga partierna alltmer går mot ett parti ser jag tydliga tecken på. Jag har vänner från Folkpartiet som inför valet 2006 fick direktiv om att de var tvungna att tona ned sin socialliberala profil och endast följa den s k alliansens program. Vidare tröskar Maud på och slaktar flera av centerns tidigare heliga kor (tex kärnkraften). Fredrik Reinfeldt gör sitt på flera områden, inte minst när det kommer till försvarsfrågan. Göran Hägglund har låtit meddela att han inte tänker spräcka en borgerlig regering om äktenskapslagstiftningen också kommer att omfatta homosexuella, och Björklund drar sig åt höger. Inget är sig likt.
I de möten jag har haft med företrädare för de borgerliga, politiska ungdomsförbunden har jag mött starka nyliberala tendenser från samtliga. En oreglerad marknad, en svag välfärdsstat och en avsky inför socialdemokratin är de ideal som präglar. Främst gäller det CUF, KDU och MUF i nämnd ordning. De drar åt samma håll så att säga. Den borgerliga taktiken går ut på att först spela bollen mot mitten, för att sedan kraftigt dra åt den högra delen av spelplanen. Och då står flinande stureplanscentrare och välkammade kristdemokrater från de politiska ungdomsförbunden redo att ta över, och slakta det som finns kvar av välfärdsstaten. Minsta avvikelse från den gemensamma borgerliga linjen kommer inte att accepteras, och ett samgående mellan två eller flera borgerliga partier är nog att vänta inom en 5-10 årsperiod, om jag får ge en prognos.
Så åter till Ohly. Ohly vill vara ett tydligt vänsteralternativ, säger han. Gott så. Det är bra att det finns olika partier med egen profil. Så långt är det bra. Att vänsterpartiet skulle bli det där tydliga vänsteralternativet känns däremot mer avlägset. Sedan Gudrun Schyman och Johan Lönnroth lämnade det politiska ledarskapet har de interna kriserna avlöst varandra. Alltifrån kommunistdebatten, vägval vänster och lågt förtroende i allmänhet för partiledaren. Här i Göteborg har också flera tidigare vänsterpartister istället kommit ut som socialdemokrater.
Vänsterpartiet har inte lyckats dra någon nytta av den kraftiga opinionsström som har gynnat vänsterblocket. Nästan samtliga procent har gått till socialdemokratin. Vänsterpartiet känns helt enkelt inte fräscht. Det är ett parti som inte har lyckats profilera sig som ett modernt och progressivt vänsterparti. Naturligtvis spelar också de interna konflikterna sin del till att partiet har marginaliserats jämfört med fornstora dar då Schyman levererade såväl ett kraftfullt feministiskt alternativ samt bra valresultat.
Varje parti eller organisation som inte klarar av att hantera interna konflikter och stridigheter kommer att få det enormt svårt att någonsin kunna växa, mer än margínellt.
7 kommentarer
juli 6, 2008 kl 9:49 e m
mm mysigt??
juli 10, 2008 kl 7:08 f m
Den foto ovan är ryktig?
Vem är det som pusas?
Politiker i munen? Vem anlagt
sånt brinande foto?
februari 6, 2009 kl 1:19 e m
Nejmen vad trevlig!
februari 19, 2009 kl 8:02 e m
Är det bildmuppens hand kanske?
maj 4, 2009 kl 11:37 f m
usch ! inte roligt vill jag säga.
är mannen homo 4-real?
många pussar //spenatmannen co.
oktober 7, 2009 kl 11:50 f m
All kärlek är fin kärlek 8D
oktober 8, 2009 kl 2:00 e m
hahaahahh