“Nicht resonieren, nur marschieren” är ett gammalt tyskt, preussisikt lydnadsideal som elitister med makt och inflytande över olika stats- och samhällsfunktioner länge velat påtvinga de stora massorna som befinner sig i de lägre nivåerna av de socialt och ekonomiskt konstruerade hierarkierna. Det anmärkningsvärda är dessutom att de stora ideologierna alltifrån konservatism till socialism har tillämpat ett elitistiskt tänkande trots de allra finaste slagord, manifest och teorier. (Möjligtvis är anarkismen undantagen, men den kan knappast räknas till en av de stora politiska ideologierna eftersom den i princip har saknat reellt politiskt inflytande).
Läser man filosofi utifrån ett idéhistoriskt perspektiv inser man hur lite i människans tankeverksamhet och praktisk tillämpning som faktiskt förändrats, trots alla sociala framsteg, trots den tekniska utvecklingen. “Nicht resonieren, nur marschieren”-mentaliteten visar fortfarande sitt fula tryne då och då, här och där. Nog är det intressant att mänskligheten fortfarande i vissa sammanhang tillämpar lagar och sociala koder på samma sätt alltsedan elitisten Platons dagar.
