F.d. finansminister Kjell-Olof Feldt (1982-1990) skriver idag om vad han anser om den ekonomisk-politiske talesmannens ställning i en eventuell framtida regering, då som finansminister. Det är intressant att ta del av Feldts syn på att bygga lag, och varför han tycker att det är viktigt att finansministern har en mer framskjuten roll än övriga ”laget”. Feldt refererar till sin egen tid som socialdemokratisk finansminister under Olof Palme som statsminister.
Artikeln förtjänas att läsas i sin helhet här, och är naturligtvis en reaktion av den senaste tidens händelser, d v s att Mona Sahlin har bytt ut Pär Nuder som ekonomisk-politisk talesman. Nuder ska nu ta plats på riksdagens gubbhylla tillsammans med Bosse Ringholm, för att citera Nuder själv. I praktiken har Sahlin utsett Thomas Östros till ny ekonomisk-politisk talesman, och därmed är den tydliga ambitionen att Östros senast 2010 ska ta över som finansminister efter hästsvansen.
Kritiker har menat att Östros är för lite politiskt självständig, och underförstått sällar sig nu Kjell-Olof Feldt till den skaran utan att nämna vare sig Nuder eller Östros vid namn. Kritiker gentemot Nuder har beskrivit honom som tråkig och trött i sin nya roll som oppositionspolitiker, och han ska tydligen ha jämfört tiden i opposition som att köra en gammal folka på en slirig skogsväg jämfört med att köra en jaguar (eller vad det nu var för bil) på en bred väg i regeringsställning. Min uppfattning är att Nuder måste tas tillvara. Han är grymt kompetent, och en av de klipskaste strateger som finns inom socialdemokratin idag.
Det kan hända att Mona Sahlin gör rätt med sitt lagbygge, vad vet jag. Hur laget ska se ut är det rimligt att hon också får bedömma själv. Men nog finns det intressanta tankegångar i det Feldtska resonemanget.
