I januari 2002 mördades SSU-aren Fadime Sahindal och detta tabu-belagda ämne fick stor uppmärksamhet i media. Naturligtvis i samband med all den sensationsjournalistik som alltid omgärdar särskilda, och för många ofattbara händelser. Efter ett tag tystnade debatten, och folk (läs politiker och myndigheter) glömde bort denna fråga. Trots det har flera allvarliga händelser under åren fortsatt.
Jag minns den avsky som mordet på Pela väckte hos mig, och likadant var det med Abbas Razaii som under tortyrliknande former avrättades för att han var kär och ville gifta sig med dottern i en familj som ansåg sig ha finare bakgrund än Abbas. Familjens heder var hotad, och därför avrättades han under tortyrliknande former och fick bland annat knivhugg och kokande vätska hälld över sig.Detta är tre extrema händelser som vittnar om hedersförtryck i dess värsta former. Naturligtvis är detta ovanliga händelser, men de patriarkala strukturerna finns i alla samhällen, mer eller mindre och måste bekämpas utifrån sin omfattning – i stor eller liten skala.
Amineh Kakabaveh är socionom och leder ett projekt mot hedersrelaterat våld i Botkyrka kommun. Amineh vittnar om att det är en väldig skillnad på pojkars och flickors livsutrymme i förorterna. Pojkarna får en stor frihet och uppmuntras att träffa många tjejer, medan flickorna ständigt kollas. Vidare är det också vanligt att flickor av sina föräldrar förbjuds att vara med på idrott, sex- och samlevnadslektioner samt simundervisningen. Skolorna står ofta handfallna.
Enligt Amineh är många rädda för att kallas rasister om de står upp för de värderingar som präglar vårt skolsystem. Amineh menar istället att det är lika rasistiskt att inte göra något. I slutändan handlar det ändå om flickans mänskliga rättigheter, och där har vi inte råd att kompromissa, hävdar Amineh.
En annan socionom, Zübeyde Demirörs Sayed, belyser problematiken med bortgifte och liknar många av de ingångna äktenskap vid rena rama affärsuppgörelsen mellan två familjer. Svensk lag tillåter, hör och häpna, äktenskap för dem som bor i Sverige men kommer från länder där detta praktiseras! I mina öron låter detta högst tvivelaktigt då man rimligtvis borde få gifta sig med vem man vill, när man vill!
Det finns idag en förening som heter “Glöm aldrig Pela och Fadime”, och de jobbar för att sprida kunskap om hedersrelaterat förtryck och påverka politiker. Enligt dem har en hel del faktiskt blivit bättre sedan mordet på Fadime, men mycket återstår fortfarande. Bland annat uppges vissa delar av socialtjänsten fortfarande ha kvar en ganska mossig inställning, vilket kan få allvarliga konsekvenser då man inte tar problematiken på allvar.
För mig som ung socialdemokrat och politiker, är det mycket konstigt att det talas så tyst om detta. Är det en medveten strategi av politikerna för att man är rädd för att väcka rasistiska strömningar i opinionen? Är det ren feghet och bekvämare att hålla truten? Eller är det helt enkelt så att man inte vill se vissa problem och strukturer som man bara tror ska gå över av sig själva?
Jag har inte svaren på de frågorna. Däremot vet jag att jag tycker att det blir smått patetiskt när man bara diskuterar relativt små bekymmer som till exempel var skolavslutningen ska hållas, vilka sånger man ska få sjunga och om det är fel att fira midsommar på traditionellt vis. Inte heller förstår jag de människor som inte har förståelse eller respekt för de som inte vill äta griskött. Varför kan vi inte prata om de verkliga problemen istället?
Hur får vi bukt med all diskriminering och alla de strukturer som begränsar människors rätt till sina egna liv med rättigheter och skyldigheter? Låt oss prata om den verkliga diskriminering som förgiftar och förpestar samhället! Diskriminering som grundar sig på klass, kön, bakgrund, etnicitet och sexuell läggning. Det är det mina vänner som betyder något, och det är det vi måste lägga vår energi på!
7 kommentarer
januari 22, 2008 kl 4:35 e m
Är det ett relativt litet problem att skolavslutningarna så ofta exkluderar elever som inte är kristna och inte är uppvuxna med de krista traditionerna?
Skolavslutningar i kyrkor kan i allra högsta grad diskriminera och således vara ”verkliga problem”.
januari 22, 2008 kl 6:01 e m
Jag delar inte din bild. Relativt sätt tycker jag att det är ett litet problem i sammanhanget, ja. Kyrkorna är en del av kulturarvet, och att elever med olika religioner får ta del av det borde snarare ses som en förmån.
Jag bor själv nära en moské här i Göteborg, och om den lokalen är ändamålsenlig för till exempel Frölundagymnasiet att ha sin skolavslutning i, ser jag heller inga problem med, eftersom moskéer är en del av det svenska samhället.
Själv har jag vid flertalet tillfällen besökt både moskéer och synagogor, och tycker att det är oerhört intressant att få ta del av också andra religiösa åskådningar både här i Sverige och utomlands. Nyfikenheten inför det som är annorlunda har gjort att jag har ökat min kunskap och förståelse för människor med olika bakgrunder. Det är främst i mötet med andra som är annorlunda än en själv som man också lär sig av andra. Därför är till exempel den situation med alltmer segregerade skolor som vi ser inte minst i Göteborg, (ofta innerstadsskolor kontra förortsskolor) alarmerande. Detta är till exempel ett betydligt större problem att uppröras över, och jag lyssnar gärna på vad du tror att vi kan göra kring detta Makan.
Att vara i lokaler med religiös anknytning (kyrka eller moské), eller politisk anknytning (Folkets hus) ser jag inte som något stort problem att uppröras över. Däremot ska varje skolavslutning vara fri från religiösa inslag.
Om vi vill ha ett samhälle med starka folkrörelser måste vi också visa dem respekt, och inte vara så rädda för att lyssna och ta del av olika åskådningar och åsikter.
Och ja, jag tycker fortfarande att det finns betydligt större problem att diskutera i den här debatten än i vilka lokaler man ska hålla skolavslutningar.
januari 22, 2008 kl 11:55 e m
Det är ju jättekul att du ser moskéerna som en tillgång. Du tillhör den majoritet (?) som inte ser några som helst problem i att vistas i en lokal som är en symbol för en religion som du inte anser dig tillhöra. Jag tillhör också den gruppen.
Men att inte kunna se att det också finns en grupp människor som tycker att det är olustigt att delar av vår obligatoriska skolundervisning sker inuti symboler för en religion de inte alls anser sig tillhöra är mindre bra. För dem kan problemet vara oerhört stort och betydligt viktigare än de problem som de belyser i ditt inlägg.
Man ska akta sig för att tala om för folk vilka problem som är ”viktiga” och vilka som är ”mindre viktiga”. För den som känner sig diskriminerad kan ett för dig litet problem utgöra stora hinder för att känna sig välkommen och sedd.
Vidare är skolavslutningarna inte fria från religiösa inslag. Inför varje sommarlov och jullov uppmanas elever att bläddra i sin psalmbok (som ges ut av Svenska kyrkan) och det är regel snarare än undantag att en präst leder i alla fall delar av avslutningen.
Tycker jag att vi ska sluta hålla avslutningarna i kyrkan med ovan förda resonemang? Nej inte nödvändigtvis men man ska inte vifta bort invändningarna att skolavslutningarna i kyrkorna faktiskt kan upplevas som diskriminerande och påstå att det inte handlar om ”verkliga problem”.
Jag känner folk som tycker att det är verkliga problem och det i allra högsta grad.
januari 23, 2008 kl 12:10 f m
Vidare om ditt inlägg:
Du lägger fram det som att ”kulturen” i synnerhet skulle gälla icke-svenskar. Ändå finns det otaliga exempel på hur svenska män mördar dina flickvänner på grund av exempelvis svartsjuka. Ändå finns det otaliga exempel på hur svenska killar får beröm för att ha träffat många tjejer medan man ser ner på tjejer som har varit med många killar.
Jag blir trött på hur man hela tiden försöker få problemen du lyfter fram att gälla icke-svenskar (underförstått muslimer). Man är helt blind om man inte kan se att hedersmord förekommer i hög grad inom svensk kultur och då istället kallas ”svartsjukedrama” eller ”fall som orsakats av underliggande psykiska problem”.
Jag förstår att man blir kallad rasist när man så ensidigt associerar kvinnomorden med vissa kulturer.
januari 23, 2008 kl 2:09 e m
Makan,
För det första har jag inte nämnt något i mitt inlägg om vare sig ”kultur” eller ”muslim”. Jag är inte ens övertygad om Fadimes familjs religiösa tillhörighet.
Jag skriver också att patriarkala strukturer finns i alla samhällen, i mer eller mindre omfattning. Vissa samhällsystem präglas av starkare patriarkala förtecken, det kan vi nog vara överens om. Iran är ett exempel på ett land där man införlivat patriarkatet i landets styre och som skiljer sig milsvis från till exempel länder som är uppbyggda på demokratisk grundpelare med en jämställdhetspolitik. Där försöker man fostra landets medborgare i att homosexualitet är en synd som bör straffas med döden, och att kvinnor måste gå heltäckta vare sig de vill eller inte. Självklart får detta negativa konsekvenser också i det dagliga livet för människor!
Jag nämnde två exempel, Fadime och Pela, som båda blev förtryckta utifrån begreppet heder. Det är två exempel på när familjer kollektivt subventionerade förtrycket, och i mordet på Abbas Razaii tog hela familjen mer eller mindre del i det tortyrliknande mord som hade sin utgångspunkt i att Abbas inte dög som pojkvän till deras dotter.
Ja, jag tycker att hedersbegreppet är värt att lyftas, och socionomen Amineh Kakabaveh som arbetar i Botkyrka kommun i ett projekt mot hedersrelaterat våld delar min uppfattning.
Jag tycker att det är irrelevant att diskutera vad som är svenskt eller inte, vad som är muslimsk kultur eller inte, och jag är överhuvudtaget inte intresserad av den diskussionen som du försöker leda in på genom dina kommentarer. Jag har nämnt att patriarkala struktutrer finns i alla samhällen. Punkt. Jag tycker att det räcker så. Att individer utövar hedersförtryck är ett faktum. Men då måste man våga lyfta den debatten och diskutera det. Annars gör man dem som utsätts för det en otjänst genom att folk inte vågar reagera när man inte får prata om det.
Det som är intressant är hur vi i samhället arbetar med visionen om att uppfylla alla människors lika värde, och ja det är en fostrande roll enligt LPO94 (läroplanen) som skolan har att vara med och fostra elever till kritiskt tänkande individer som har respekt för varje människas lika värde och varje människas enskilda kultur, kön, läggning och så vidare. Därmed har man gjort politiska prioriteringar utefter värderingar, och det tycker jag att man måste få göra.
januari 23, 2008 kl 4:03 e m
”Jag tycker att det är irrelevant att diskutera vad som är svenskt eller inte, vad som är muslimsk kultur eller inte, och jag är överhuvudtaget inte intresserad av den diskussionen som du försöker leda in på genom dina kommentarer.”
Hela ditt inlägg har just den undertonen. Det är ingenting jag försöker leda diskussionen in på. Har jag fel så är jag bara glad för hela min poäng är att det inte är en specifik kultur/religion det handlar om.
”Det som är intressant är hur vi i samhället arbetar med visionen om att uppfylla alla människors lika värde, och ja det är en fostrande roll enligt LPO94 (läroplanen) som skolan har att vara med och fostra elever till kritiskt tänkande individer som har respekt för varje människas lika värde och varje människas enskilda kultur, kön, läggning och så vidare. Därmed har man gjort politiska prioriteringar utefter värderingar, och det tycker jag att man måste få göra.”
Respektera människans lika värde skriver du och då utifrån bland annat kultur. Som jag skrev tidigare tycker jag inte att man ska vifta bort det faktum att en del inte känner att skolan respekterar deras religösa övertygelse när man schemalägger flera timmar av undervisningen i en kyrka med en präst som många gånger pratar om Gud och Jesus.
I övrigt är vi ganska överens.
februari 4, 2008 kl 11:08 e m
[...] del II Jump to Comments För någon vecka sedan skrev jag om hedersvåld och hedersförtryck med anledning av 6-årsdagen av mordet på SSU:aren Fadime [...]